Godmorgon mina hjärtan!
Okej nu svävar jag väg direkt här i tankebanan och kom ihåg när jag alltid startade varje inlägg med frasen: "Hej Fighters" men jag gör ju inte det längre... tycker inte allt är en fight. Jag sätter tonen med omtanke och värme istället.
Det är en harmonisk Julia som slog upp sina blå i morse efter en god natts sömn med katten på ena sidan och mannen på andra. Jag somnade gott igår kväll, mätt efter kyckling och sötpotatis och trött i kroppen efter ett längre löppass.
Jag fick nämligen för mig att springa 8 km även i går i det vackra vädret, kunde inte motståäven om det blir mycket träning nu för mig. Det kändes betydligt tyngre denna runda och inte lite studsande enkelt om jag ska vara ärlig. Det visade sig i en sämre tid men inte bättre flås, fick liksom inte till hastigheten på samma sätt även om distansen i sig inte kändes jobbig. 8 Km hanterar jag numera vilket jag är väldigt glad och tacksam över (hade ju inte sprungit en meter innan februari) Men i går kände det som att benen vägde mycket under första halvan av löpningen och inte lyfte från marken.. men jag tog mig givetvis runt ändå och kände mig nöjd efteråt :)
Pratade med min pappa i telefon efter löpningen, han älskar ju att springa och kör flera maraton per år. Just i går var han faktiskt iväg på löparutbildning, en skola avseende teknik, träning och coacning. Tur för mig att ha privat coach i ämnet ;) Han rekommenderade att jag skulle satsa på färre löparpass och köra annat i mellan för att behålla kvalité, verkligen få in återhämtningen och vilan. Minska skaderisken. Visst att jag är ung och klarar hög belastning, men tunga ben signalerar att jag kört rätt hårt det sista.. ja vi får väl se hur det blir med mitt upplägg, jag älskar ju löpningen haha!
Hittade förresten en väldigt gammal bild på mig, 17 år gammal ;) Känner mig bara stolt, imponerad och glad över min träningsbakgrund, mitt driv, initiativ och upplevelser från så tidig ålder även om prioriteringar och värderingar ser helt annorlunda ut nu.
