DET ÄR JU FANTASTISKT vad vi är kapabla till!
Från att endast ha drömt om att kunna springa till att faktiskt kunna det.. snabbt gick den utvecklingen. Helt prestigelös och kravlös har den varit. Jag har bara gjort det jag mår bra av.
Från den minsta distansen av ”gå-spring” på 3 km till att nu nå mina första 10 km.. 1 mil. - En äkta milstolpe!
Det roliga är att jag spontant gav mig ut på min första löparrunda i februari i år. En kväll då jag inte orkade möta mer människor efter en tuff dag på jobbet. Det visade sig bli ett av mina bättre beslut för löpningen gav mig och mitt inre så mycket. Från att tidigare bara vara estetiskt intresserad av min kropp till att fokusera på styrkan i lyft - till att nu även inkludera konditionen och hjärtat.
Känner mig jäkligt all-aroundtränad nu - vältränad på riktigt!
Min första mil var egentligen spontan.. tanken var att jag skulle ta en skön löparrunda i trivseltempo.
Jag pluggade in lurarna och lyssnade på podd-snack medan jag sprang iväg. Sprang 5 km i ena riktningen och kände mig kapabel till mer. Beslutade mig där och då att ge det ett försök... göra en liten loop och springa slingan hemåt igen. Inte titta på klockan. Det spelar ingen roll i dagsläget. Inte väcka presteraren i mig utan bara njuta. Trivas. Prova om det går. Det är ju ändå 2 km längre än mitt dåvarande rekord på 8 km.
1 timme och 8 minuter tog milen - inte det snabbaste absolut men jag är ändå sjukt imponerad över mig själv!
Att springa i över en timme utan att behöva stanna skulle jag bara drömt om tidigare. Var varken varm i ansiktet eller genomsvettig när jag kom fram, tempot var perfekt bedömt. Kändes så bra!
Ikväll blir det styrketräning istället ;)